Vilken skribent av en finansiell rapport har inte kopierat vad andra tidigare har skrivit? Vem tar inte utgångspunkt i föregående rapport när en ny författas? Vad kan detta sätt att skriva – s.k. klipp och klistra-författande – innebära för de rapporttexter som produceras? Ingen text är oberoende av andra texter. En finansiell rapport är i högsta grad påverkad av andra finansiella rapporter. Allt som skrivs präglas av vad andra har skrivit och av vad skribenten själv tidigare har skrivit. Vad innebär detta textuella beroende för berättelsen om företaget? I denna månads krönika diskuterar Niklas Sandell, EFL-medarbetare och lektor i redovisning, textsamspel i finansiella rapporter.
En finansiell rapport (här avgränsat till årsredovisning och delårsrapport) kan sägas bestå av två språkregister som kompletterar varandra: redovisningsspråket och vardagsspråket. Redovisningsspråket är det primära språket i en finansiell rapport och består av siffror, mått och termer med specifik innebörd såsom ”resultat efter finansiella poster”. Redovisningsspråket är inte självständigt från vardagsspråket, utan lånar termer från det senare. Med vardagsspråket åsyftas här dock det språkregister som används i en rapport för att kontextualisera och fördjupa redovisningsspråket. Siffror ges mening, prestationer beskrivs, misslyckande förklaras, beslut motiveras etc. Det är vardagsspråket i den finansiella rapporten, berättelsen om företaget, som jag tar mig friheten att reflektera över i denna krönika.
För att på ett bra sätt kunna läsa berättelsen om företaget i den finansiella rapporten är det viktigt att förstå denna berättelses begränsningar. För det första begränsas berättelsen av redovisningsspråket, ett språk som i stor utsträckning är ett reglerat språk. De resultat- och balansräkningar, som ska förklaras i berättelsen om företaget, tas fram utifrån ett stort antal regler. Användningen av vardagsspråket måste relatera till det som presenteras i dessa resultat- och balansräkningar. En andra restriktion är att styrelse och verkställande direktör utifrån den finansiella rapporten hålls ansvariga för hur de förvaltat företaget. I den finansiella rapporten förklaras, eller åtminstone berörs, framgångar, misslyckanden, händelser och beslut. En tredje restriktion är att omfattande texter ska författas under en relativt kort tidsperiod, vilket skapar ett stressat författarskap. För det fjärde är den finansiella rapporten ett offentligt dokument vars informationsinnehåll, om det vill sig illa, kan skada företaget.
Tidsaspekten i rapportförfattandet tvingar fram en förhoppningsvis effektiv skrivprocess. Texter och textstrukturer måste lånas för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att färdigställa rapporten i tid. Att upprepade gånger använda en viss textstruktur innebär att förhållanden presenteras på ett standardiserat sätt, utan att presentationen nämnvärt anpassas till den aktuella situationen. Att rapporten också är ett utvärderingsunderlag och utgör ett potentiellt hot mot såväl de som ansvarar för företaget som företaget i sig självt skapar också ett icke obetydligt inslag av osäkerhet i skrivprocessen. Sådan osäkerhet hanteras bland annat genom att skribenten sneglar på vad andra har skrivit. Hur har andra företag hanterat en viss utvärderingssituation? Vad har de tidigare kommit undan med? Hur har vi själva hanterat likartade situationer tidigare?
När texter lånas ohämmat, närmast kopieras, med mindre justeringar för anpassning till den situation som ska beskrivas, växer en text fram som vid en första anblick kan se ut som en följd av ett aktivt författarskap. I inte så liten utsträckning är texten dock, trots sitt vackra yttre, en oreflekterad reproduktion av andra texter. Texter samspelar på det viset såväl med finansiella rapporter som man tidigare själv lämnat ifrån sig, som med andra företags finansiella rapporter. Ibland kan en text i en finansiell rapport till och med lånas från det regelverk vars syfte är att tydliggöra vad som ska förklaras i rapporten.
Frågan är då vad denna typ av textsamspel kan innebära. Det är ett rimligt antagande att standardiserade textstrukturer kan påverka läsaren. I en viss textstruktur betonas vissa saker och andra tonas ned. Det sker exempelvis genom den ordningsföljd i vilken förhållanden presenteras. Texter som lånas från andra, låt vara likartade, sammanhang, kan framstå som genomtänkta och betydelsefulla. Det som vid en första betraktelse framstår som en rimlig förklaring, är kanske ändå bara en yta som inte nödvändigtvis fångar komplexiteten i den situation som texten borde beskriva. I värsta fall kan en lånad text träffa helt fel. När den tas in och används som en förklaring av något annat än vad den ursprungligen skrevs för, kan den förlora sin relevans. Det finns därför anledning för en läsare av finansiella rapporter att fundera på hur texter produceras och hur detta kan komma att påverka berättelsen om företaget.
Även om just min berättelse har fokuserat på finansiella rapporter så torde mycket av det sagda även gälla andra typer av rapporter, inte minst sådana som skrivs rutinmässigt. Avslutningsvis kanske läsaren av denna krönika ställer sig den högst berättigade frågan om hur just denna text har påverkats av andra texter och kanske till och med av vilka. Ingen text är ju oberoende av andra texter.
/Niklas Sandell
