Behövs avdelningschefer och i så fall till vad? Detta diskuterar EFL-medarbetaren Carl-Henric Nilsson i februarikrönikan.
På stenåldern brukade vi jorden. Av nödvändighet behövde människor då samarbeta i större grupper för att få allt gjort. Begreppet gård uppstod och betydde en fast punkt i tillvaron där boskap kunde hållas och omkringliggande land brukas. Överskott kunde lagras och gården gav skydd åt människor och djur. Gården med modern terminologi ett företag. På gården samarbetade folk, löste problem och fattade beslut. 15-30 personer, ibland färre, ibland fler.
Fanns det då på gården en marknadschef, en produktionschef, en ekonomichef? Fanns det avdelningar som människor arbetade i? Produktions-avdelningen, den administrativa avdelningen, försäljningsavdelningen? Det låter absurt att tänka sig. Det som däremot fanns var de personer som var bättre på vissa uppgifter och i kraft av detta kapabla att fatta beslut inom det området. Gårdens ägare var den ytterst ansvariga och den som fick fatta beslut då oenighet eller rådvillhet uppstod. Hela detta företag klarade sig utan avdelningar och chefer. Det som fanns var en samling arbetsuppgifter som skulle lösas. De flesta av dem repetitiva. Matlagning och tvättning med hög frekvens, så och bärga hö med årlig frekvens och byggande av nya hus med ännu längre mellanrum.
Numera kallar vi uppgifter som sker på samma sätt upprepade gånger för processer. Fram till industrialismens början var processorganisation det naturliga mänskliga sättet att samarbeta. När det var dags att skörda fick alla hjälpa till oberoende av vilka uppgifter du vanligtvis utförde. Alla hjälptes åt så som däggdjur i flock vanligtvis gör. Detta sätt att samarbeta slutade fungera när industrialiseringen drog igång och folk flyttade in i städer. Kompetensutveckling som tidigare skötts i ett naturligt och informellt lärlingssystem, ofta baserat på vad dina föräldrar var duktiga på, fungerade inte längre. De allra flesta var outbildade, illitterata och utan kompetens för att förstå de arbetsuppgifter som industrialismen bar med sig.
Taylor löste detta dilemma och publicerade 1911 sina idéer om Scientific Management som byggde på 2 grunder:
- Folk är outbildade och inkompetenta i förhållande till arbete i industrin.
- Det är kostsamt att sprida information.
Lösningen var att de som var klokast fick bli chefer i företaget och fatta beslut, samt berätta för sina underställda som i sin tur berättade för sina underställda o.s.v. ned till lägsta nivån.
Idag, drygt 100 år senare har vi välutbildad arbetskraft, de allra flesta i Sverige idag förstår lika mycket om företagande som cheferna gjorde för 100 år sedan och är betydligt bättre utbildade. Informationsspridning är i princip gratis. Ändå envisas de flesta organisationer med chefer i en avdelningsstruktur. Den modellen var den effektivaste för 100 år sedan. Från idag och framåt kommer processorienterade organisationer vara svaret på frågan: Hur arbetar vi bäst tillsammans i detta företag? Processorganisation påminner mycket om hur arbetet samordnades på gårdar, det naturliga sättet att samarbeta människor emellan, utan att låta avdelningsgränser försvåra samarbetet. För att se framtiden, rent arbetsorganisatoriskt, ska vi alltså inte se 100 år bakåt i tiden utan vi ska se 1000 år tillbaka i tiden.
/ Carl-Henric Nilsson
